A Christmas tale of Swedish banking
2016 började vi på Trinovo ha en känsla av att den offentliga diskussionen om bankernas verksamhet och framtid var ensidig och kanske direkt felaktig. Vad hade hänt med vår positiva bild av svenska finansiella företags innovationsförmåga? Såg det nu helt plötsligt så mörkt ut?
Media var helt fast i hotbilder och hyllningar av den ena framtida ”bankjesus” efter den andra. Några av dem drev närmast ockerliknande verksamhet, men det perspektivet var inte intressant. ”Kunden” (för det finns ju bara en typ av kund, eller hur?) kommer i framtiden bete sig som hjärndöda tonåringar som bara räknar antal klick på mobilen, saknar intresse av trygghet och framför allt kommer de aldrig bli vuxna. Och flera ledande företrädare verkade nästan inte våga stå upp mot denna bild. Någon verklig (offentlig) diskussion om den reella affärsmässiga utvecklingen lyste med sin frånvaro. Fokus var helt enkelt på fel saker.
Vi bestämde oss för att samla ihop vår bild ur ett affärsmässigt perspektiv och tog upp en diskussion med våra klienter och kontakter i den svenska retail finance världen. Detta har i sin tur lett fram till några år där vi presenterat vår syn på situationen för ett flertal ledningar, styrelser och branschorganisationer. En bild som självklart utvecklats över åren och beror på de enskilda företagens situation.
Men hade vi rätt i vår initiala analys? Och hur ser vi på det idag? Så här inför julhelgen så har ”spöken från tidigare jular” återvänt till oss och de önskar göra en liten review av vår analys (egentligen flera olika måste jag erkänna för spökena) och dra upp några kritiska frågor inför framtiden (vilka spöken det nu blir, usch).
Vi kommer behöva hålla det kort, och basera detta på våra övergripande observationer och slutsatser. Vi hade dessutom det spöklikt dåliga omdömet att sätta siffror på vad vi kallade ”Vad skulle kunna hända på 5 år?”. Lite av ett ”worst case”, men jag kommer redovisa vår uppföljning av detta. Några konstateranden som vi gjorde om situationen vid ”dåtidens jular” var:
Kvantitativt gjorde vi följande förenklade bedömning av resultateffekter för bankerna under rubriken ”Vad skulle kunna hända?” (Spooky):
| • Sämre marginal och avstannad volymutveckling Bolån • Sämre marginal sparande (ex. fonder), försiktigare volymökningar • Företagsaffären kommer inte generera högre lönsamhet • Kostnadsökningstakten fortsätter • Behovet av EK kommer öka |
– 10-25 Mrdkr – 5-15 Mrdkr 0 Mrd kr – 30 Mrdkr + 50-100 Mrdkr |
Vad hände och kom fintechbolagen verkligen att äta upp storbankernas lunch?
Värdeökningarna var imponerande fram till slutet av 2021. Därefter har värdena för flertalet sk. fintechbolag fallit dramatiskt. Så mycket av ”disruption” har vi inte sett till. Däremot en hel del innovation och definitivt några som fyllt tillfälliga hål och naggar på de etablerade aktörernas verksamhet. Ingen hotar dock ännu på något seriöst sätt kärnan i bankernas verksamhet. Men de kan ändå driva på utvecklingen och bör inte underskattas!
Flera fintechbolag har fokuserat på betalningar och ofta unga människor. Och för detta värderats mycket högt. Värderingarna bygger i grunden på en bedömning av värdet av att sitta på data. Knappast betalningarna som sådana. Men vi har svårt att identifiera någon aktör som egentligen lyckats skapa en affär baserat på denna data. Och de stora datamängderna finns fortfarande kvar hos de stora etablerade bolagen. Som dock verkar behöva hjälp för att exploatera detta värde (eller för den delen ta på sig en ny roll av förvaltare av sina kunders data på motsvarande sätt som man förvaltar deras finansiella förmögenheter).
Relaterat till betalningsaffären jagar flera BNPL-affären. Myndigheterna och t.o.m. media har till slut fått upp ögonen för hur konsumenter duperas att tro att konsumtion inte kräver pengar utan bara ”K…a”. Och bolagen i fråga vaknar upp inför kreditförluster och vad det kan kosta kapitalmässigt om man blir stor och börjar betraktas som en risk för systemet.
Bolag som Tink skapade en imponerande parallell infrastruktur för transaktioner så småningom stöttad av PSD2. Men idén om att bli en ”open banking”-baserad ny typ av aggregator som stod på egna ben har bytts till att förse banker med sin teknik. Man skulle kunna säga att de gått från fintech till en ny typ av fultech. Såldes i tid, skapade stora värden, men inget som i grunden förändrar konkurrensförutsättningarna när ”alla” har tillgång till tekniken.
I flera fall är det betydligt mer etablerade aktörer som utgör ev. hot. Låt oss reflektera kort kring några områden.
Bolån och placeringsmarknaderna
Eftersom vår analys identifierat dessa två områden som de stora lönsamhetsdrivarna gjorde vi bedömningar av hur dessa skulle utvecklas både marginal och volymmässigt. Bolånen först.
Ingen vi diskuterade med trodde bolånen kunde upprätthålla sin lönsamhetsdrivande kraft. Vår bedömning var att den samlade lönsamhetseffekten på 5 år nu kunde bli minus 10-20 Mrdkr. Så blev det inte. I stället bidrog bolånen med ytterligare ca. 10 Mrdkr tom. 2021. Volymutvecklingen fortsatte på samma eller högre nivå. Marginalpressen är tydlig, men det tog längre tid att slå igenom. Den verkliga effekten kom inte förrän 2022.
Men helt klart är att bolånen nu inte är den lönsamhetsdrivande kraften de varit.
Vad gäller fondmarknaden trodde vi att volymerna skulle ha en något försiktigare utveckling och att marginalerna skulle fortsätta att pressas. Vår samlade bedömning var att även fonderna skulle tappa sin lönsamhetsdrivande kraft och kanske tom. tappa 10 Mrdkr. Så blev det inte. Vi förutsåg inte de stora värdeökningarnas samlade kraft. Men prispressen syns tydligt fram t.o.m. 2021. Om vi skall sätta siffror på vår uppföljning så skapade fondaffären ytterligare 17 Mrdkr i lönsamhet (varav 10 2021), men volymeffekten var +28 och priseffekten -11. Och priseffekten finns där även när värdena justerats ned 2022.
Företagsaffären
Ingen vi pratade med 2015-16 trodde att företagsaffären (finansiering) i bankerna skulle ta över rollen från bolånen. Främst beroende på den växande obligationsmarknaden som ”stal” volymer, men även de pressade marginalerna och högre kapitalkrav. Vår enkla framtidsbedömning var neutral. Sjunkande marginaler äter upp en modest volymtillväxt. Detta är i stort sett vad som hänt fram t.o.m. 2021. Snarast ännu sämre (minus 5-6 Mrdkr). Under 2021-22 ser vi dock att utvecklingen planar ut. Främst baserat på mycket kraftig volymtillväxt i bankerna.
Nu är ju inte utlåning till företag den enda affär som bankerna har med inte minst storföretagen. Som sagt var så växte obligationsfinansieringen för icke-finansiella företag mycket kraftigt under perioden. Självklart har bankerna sin del av denna verksamhet, men den faller in under corporate finance och ingår inte direkt i vår analys av retail finance. Det är också så att dessa ökade volymer dyker upp i andra affärer såsom t.ex. i företagsobligationsfonder och i treasury-delen av bankernas verksamhet när det handlar om hantering av bankernas kortsiktiga och långsiktiga likviditet.
Övrig affär – inlåningen
Vi gjorde ingen särskild bedömning av lönsamhetsförändringar för inlåningsverksamheten eftersom vi inte spekulerade i några större ränteändringar. Vi kan dock konstatera att inlåningsverksamheten, med den ”internränta” vi genomgående räknat med (STIBOR 1M+0,5%), redan innan våra kraftiga räntejusteringar 2022 bidragit till lönsamhetsförstärkningen i bankerna. Kalkylmässigt uppgår effekten 2015-2021 till ca 12 Mrdkr och redan efter kvartal 3 2022 ser vi en ytterligare förändring på ca 11 Mrdkr. Det vi nu ser är ett ganska abrupt skifte tillbaka till ett mer normalt ränteläge, vilket medför fördelar för banker med betydande inlåningsrefinansiering.
Kostnaderna
2008-2015 hade bankernas kostnader stigit med nästan 30 Mrdkr enligt FIs sammanställningar (inkl. fondbolagen som vi adderat). Vi varnade för att detta i kombination med tuffare intäktssituation skulle hota de svenska bankernas relativt höga avkastning på EK. Vi varnade för 30 Mrdkr i ökade kostnader om det fortsätter, men trodde storbankerna till slut skulle tvingas till kostnadsåtgärder som totalt sett syns på sista raden. Men det är tydligt att förmågan inte funnits eller att behovet pga. gynnsamma marknadsförhållanden inte ställt tillräckliga krav. Det går helt enkelt för bra. Så varför…?
Från 2015-2021 har motsvarande kostnader ökat med 35 Mrdkr. Dessutom har storbankernas aktiverade utvecklingskostnader ökat med ca. 14 Mrdkr under samma period (på koncernnivå så här ingår tex. hela Nordea). Vi kan bara se en storbank som lyckats hålla kostnaderna nere och det är SEB (vilket också är banken som undvikit att öka sin utvecklingstillgång i balansräkningen).
Kapitalkraven
Kapitalkraven förändras och har sedan finanskrisen ökat substantiellt. De svenska storbankerna har dock en med andra banker i Europa jämförelsevis låg bruttosoliditet. Basel 3 och EUs bankpaket var under diskussion runt tiden vi gjorde vår initiala analys. Likaså FIs analys av utvecklingen av riskvikter i de svenska bankerna. Detta är inte en detaljerad analys av effekterna av alla dessa förändringar. Baserat på vad som hänt och pågående diskussioner gjorde vi en bedömning att det var troligt att svenska banker kommer behöva hålla relativt sett mer eget kapital. Vi satte detta till 1% mer i förhållande till tillgångar. Alltså 1% högre bruttosoliditet.
Förändringar i strukturer och ägarformer (dotterbolag, filialer mm.) inte minst avseende Nordea gör det lite knepigt att följa upp. Vår analys pekar dock på att kapitaliseringen gått upp med mer än 1% och att svenska banker håller nästan 200 Mrdkr mer i EK i slutet av 2021 än de gjort med 2015 års kapitalisering. En ytterligare faktor som påverkar detta är även myndigheternas uppmaning om återhållsamhet för utdelningar under pandemin. Men betydande osäkerhetsfaktorer gör trots det att bankerna de facto håller mer överskottskapital än tidigare. Bl.a. som förberedelse inför nästa förändring av Basel-regelverket.
Sammanfattning
Den viktigaste slutsatsen är dock att våra etablerade finansiella aktörer har en utomordentlig förmåga till intjäning och att möta utmaningar på marknaden. Vilket i grunden konfirmerar en ganska positiv bild vi har haft av de svenska aktörerna över tid. Även om vi ibland hissar varningsflaggor.
Hur ser framtiden ut?
Vem vet? Naturligtvis ingen. Men vi pekar på några avgörande områden och gör en del spekulationer.
Man måste reducera kostnadsökningen. Med FIs mått har de administrativa kostnaderna ökat i en årstakt på 7,3% de senaste åren. Och då nästan utan inflation. Det håller inte. Problemet finns i hela systemet även om vi kan se att en av storbankerna klarat sig bättre, två verkar ha vänt tillväxtkurvan och den 4e i dagarna åtminstone lagt fram en plan.
Det är svårt att se att man får koll på kostnaderna utan någon form av strukturell förändring. Interna strukturer har förändrats kraftigt under de senaste 25 åren, men problemet är den växande och dominerande centrala kostnadsmassan. Begåvade samverkans- och strukturella lösningar kommer krävas. Svensk bankbransch har en lång och framgångsrik tradition av samverkan. Detta måste fortsätta. Strukturellt har dock nästan inget hänt under en hel generation. Även här krävs det förmodligen initiativ på flera nivåer för att effektivisera en bransch som under ytan är tämligen fragmenterad med små och stora aktörer som är kopior på varandra.
Och varför är detta väsentligt?
För att marginalpressen är tydlig och mycket väl kan fortsätta. På placeringssidan är detta mycket klart samtidigt som få just nu tror att en kraftig volymtillväxt kommer fortsätta rädda intäkterna. Räntenettot har fått sig en kick uppåt när vi lämnat minus-ränte-träsket. Men tittar vi på företags-, konsument- och bolån så ser vi en de facto marginalpress.
Kundernas beteende ändras. Och vi talar inte om ”generation blablas” eventuella beteende i framtiden. Vi talar om vad som verkligen händer i bankernas kundbaser just nu. I våra djupare analyser ser vi vad vi kallar ett växande ”magsår”. Helt i linje med ett ökat kompletteringsbeteende i kundbasen. Det farliga är att detta beteende smyger sig på lönsamhetsmässigt när nya finansiellt aktiva (ej barn alltså) inte växer in i samma lojala kundbeteende som sina föräldrar. Den senare generationen som står för en betydande del av bankernas intjäning på privatsidan idag (som denna åldersgrupp alltid har gjort). Man kan riskera sitta kvar med en i dagsläget olönsam serviceaffär för ”sina” kunder som samtidigt placerar sina bolån, pensioner och fondsparande på andra ställen. Men motsatsen kan också gälla om man klarar av att vända på affärsmodellen. Varför skall global bankservice vara olönsam och enskilda produkter lönsamma? Om man sitter på serviceaffären kanske det är den stora potentialen i framtiden i stället för att jaga de rika upp i ”marginal-retreat” hörnet?
Se till att ni verkligen förstår era kunders beteenden. Då menar vi verkligen förstår, för det är normalt sett inte så ytligt enkelt som man tror. Teknik i all ära, den bara stödjer ett underliggande behov och beteende. Vad är det för grundläggande beteende era kunder har? Vilka kunder vill ni ha? Och ha i bakhuvudet att folk normalt sett ”inte säger det de tänker, inte gör det de säger”, så varför inte hålla koll på vad som verkligen händer i er kundbas. Det riskerar annars att äta upp er inifrån. Utan att ni riktigt förstår vad som händer. Eller omfattningen! Vi har så ofta på senare tid hört ” det vet vi väl”, men insikten om omfattningen, risken och behovet av åtgärder saknas. Detta är inte en intellektuell diskussionsfråga för några av våra riktigt etablerade aktörer. Det är en fråga om överlevnad.
Kompletteringsbeteendet är naturligtvis också det som skapar affärsmöjligheter för alla produktorienterade aktörer. Man kan fortsätta att hacka loss delar av en tidigare samlad affär. Detta är inget nytt. Men gradvis eroderas marginalerna även här. Och dessa aktörer är inte immuna mot kostnadsökningar. Tillvaron i skydd av stora aktörers prisparaplyer kommer bli tuffare bland en stor och fragmenterad skara. Behovet av stordriftsfördelar kommer här också och det gäller ju att den produkt man satsar på är den som genererar lönsamhet i framtiden. Det var ju kul för banker som SBAB att bolån blev senaste decenniets mest lönsamma produkt, men är det nu återigen dags för lite komplettering trots allt?
Slutligen lägger vi ändå in en liten bild som med utgångspunkt i de stora heltäckande bankernas situation, försöker illustrera utveckling, hot och möjligheter på ett sätt.
Och vad gör man åt detta då?
Ja, det beror ju som vanligt på var man står, vart man vill och vad man kan. Så det får ni helt enkelt fundera lite på och gärna slå mig en signal om det är något ni vill ha hjälp med.
God jul och gott nytt år!
Tomas Dahlqvist
+46-70-5438252
Hör gärna Sven Wollter läsa En Julsaga av Charles Dickens på SR 1. Onekligen en sedelärande historia och av betydligt högre underhållningsvärde än denna text. Klicka här för att lyssna!